Hur förbereder du dig?

WEB_INRIKESVid extrema väderhändelser uppmanar myndigheter ibland allmänheten att stanna inomhus. Eller att inte ge sig ut på vägarna i onödan. Hur förbereder du dig inför en sådan händelse? Berätta!

Annonser

Hur vill du bli varnad?

Det har skett ett giftutsläpp i din kommun. Vinden ligger på mot tätbefolkade områden. Du får reda på det genom att din telefon piper och vibrerar och inte ger sig förrän du tagit del av informationen. När du tittar upp mot informationstavlan vid busshållplatsen har uppgifterna om bussarnas planerade avgångar ersatts med samma information som du precis fått i din telefon.

Du får lift hem med en granne. Men ni kan vare sig trösta er med lugna bilradiofavoriter eller radioreportage från fjärran länder. Även bilradion hamrar in budskapet: Gå inomhus. Stäng fönster, dörrar och ventilation. Avvakta ytterligare information från myndigheterna.

Väl hemma så sätter du dig framför datorn och kan börja chatta med räddningstjänsten. De kan ge lugnande besked. Barnen är trygga i skolan och har samlats i aulan.

Nå, där är vi ju inte riktigt än. Långt ifrån.

SOS Alarm och Sveriges Radios sändningsledning har nyckelpositioner i kedjan för att få varning och information till allmänheten att fungera. En räddningsledare begär ett viktigt meddelande till allmänheten, VMA. Detta vidarebefordras sedan till sändningsledningen.

Sändningsledningen ser till att Sveriges radios alla kanaler sänder meddelandet och distribuerar meddelandet till medverkande TV-företag. Sveriges Radios meddelande sänds med automatik i den privata lokalradion

Krisinformation.se är inte en officiell del av larmkedjan. Vi är inte  garanterade att få veta när ett viktigt meddelande till allmänheten, VMA, utfärdas. Men när vi fått kännedom om en varning informerar vi naturligtvis så fort vi kan.

Sannolikheten att vi får vetskap om larmet är hög. Vi har ett antal olika knep för att se till att vi inte ska kunna missa det, både VMA-hängslen och VMA-livrem. Men det finns ingen garanti. Det finns teoretiska möjligheter att vi missar det.

Snabbast och säkrast när det gäller varningar till allmänheten är fortsatt Sveriges radios P4.

Problemet är att långt ifrån alla har på radion eller tittar på teve direkt. Många använder sin telefon eller dator istället. Men där kan det, om vi har otur, vara tyst om den annalkande krisen. Krisinformation.se kan i bästa fall nå ut via sociala medier eller vår app, liksom Sveriges radio och Sveriges television. Men det finns som sagt inga garantier.

Är det riktigt illa ställt, som i exemplet ovan, används också utomhustyfonerna. Vars tjut kanske inte är så effektivt längre, vilket Marcus Johansson, kriskommunikatör på Länsstyrelsen i Halland, vittnade om i det här blogginlägget.

Så hur ser då morgondagens varningssystem ut?

– Troligtvis kommer det att bli fler kanaler där varningar kan nå ut, säger Lars Olsson som arbetar på enheten för ledningssystem och beslutsstöd på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

– Det uppdrag som SOS Alarm fått med ett kompletterande system via sms och fast telefon är ett exempel.

– I dagsläget finns bara SOS Alarms system planerat för driftsättning men inom EU pågår olika projekt och arbeten inom området. Ett går under namnet Alert4All. MSB följer också utvecklingen i andra länder. Nederländerna har infört ett nytt varningssystem via mobiltelefoner enligt standarden EU-Alert som är intressant.

MSB är den myndighet som ansvarar för varningssystemet VMA och utvecklingen av det. I skrivande stund är det inte helt klart vem som i framtiden  ska se till att varningssystemet moderniseras och anpassas till modern teknik och ändrade medievanor.

– Ansvaret för att ta fram och jobba med utveckling av nya system kan i framtiden vara kvar hos MSB eller hamna på en ny alarmeringsmyndighet, säger Lars Olsson.

Man måste veta vad man önskar sig för att få det man vill ha, som det hette i en sång. Alltså, hur vill ni bli varnade?

Kommentera gärna direkt här på bloggen eller hör av er till Krisinformation.se TwitterFacebook eller om ni vill mejla är adressen redaktionen@krisinformation.se.

Rolf/red

Hur säkert kan det bli?

Vi får ibland frågor eller synpunkter kring vår drift och tillgänglighet, allt från var våra servrar står till vad vi har för planer om internet går ner. Det är kul att många bryr sig och funderar kring detta. Jag vill här på ett generellt plan berätta lite om hur vi ser på ett aktivt säkerhetsarbete.

Några grundtankar som vi försöker följa är:

Mångfald och spridning

Eller redundans som det också brukar heta. Att systemen så långt som möjligt har flera delar som kan ta över om någon del försvinner. Till exempel har vi flera redaktörsmiljöer som fungerar oberoende av varandra och som står på olika platser geografiskt. Ett annat exempel är att använda anycast för DNS-servrar. Då får vi ett helt nätverk av DNS-servrar som vet var krisinformation.se finns och risken för bortfall på grund av att enstaka servrar går ned minskar.

Kontroll och handlingsförmåga

Hur hårt man än jobbar med att skapa säkerhet så kommer vi ändå att råka ut för både väntade och oväntade störningar som kan hota driften.

Att ha kontroll över alla delar av driften, backup på innehåll och utvecklingsprojekt, planerade reservalternativ för att snabbt sätta upp en ny miljö på ett nytt ställe och peka om adressen är sådant som vi måste ha planer för och ständigt hålla aktuella.

Fantasi

Vi måste ha fantasi nog att fundera ut alla möjliga och omöjliga störningar som kan drabba oss så att vi kan fundera på hur vi kan förhindra dem eller hantera dem om de inträffar.

Vi måste också ha fantasi att tänka i helt andra banor. Vad gör vi om hela internet går ner, kan vi nå ut med informationen på något annat sätt? Vi brukar ibland skoja om att vi alltid kan gå ut och klistra upp lappar i portuppgångar om inte annat.

Det kan tyckas som ett överdrivet exempel. Vi kommer inte att behöva gå ut och klistra upp lapparna själva, det kommer vi säkert att kunna få hjälp med av frivilliga.

Men att dra tankarna till sin spets är alltid en nyttig övning, för säkerhet är inget som man skapar en gång och sedan är färdig med. Det är en ständigt pågående process för att se och möta nya hot, risker och krav i en värld som ständigt förändras.

/Kristian, redaktionsansvarig Krisinformation.se