Medborgare och motståndskraft

Ett av mina favoritord nu för tiden är medborgare. Här på Krisinformation.se och MSB handlar det mycket om medborgarna: medborgarens rättigheter, medborgarens ansvar, medborgarens inneboende styrka. Att vara medborgare är att vara med. Att räknas både som individ och tillsammans med andra. Utan medborgare, inget samhälle.

Ett annat av mina favoritord är resiliens som betyder ”motståndskraft och återhämtningsförmåga”. Det kommer från engelskans resilience (som också kan betyda elasticitet och spänst). Wikipedia beskriver det bland annat så här:

Social resiliens är ett samhälles förmåga till återhämtning efter till exempel en naturkatastrof eller politiska oroligheter. Ekologiska och sociala system är ömsesidigt beroende av varandra och samverkar dynamiskt. Resiliens handlar i sådana sammanvävda sammanhang om ett systems förmåga att hantera påverkan utan att övergå i ett mindre önskvärt tillstånd samt dess förmåga till självorganisation och till att lära och anpassa sig.

För oss som jobbar på MSB handlar det mycket om hur medborgarna (och därmed samhället) kan bli mer resilienta, alltså hur vi kan förebygga, hantera och återhämta oss från olyckor, kriser och katastrofer. Min tanke är att man som medborgare blir mer motståndskraftig och tålig ju mer delaktig man känner sig. Ju mer man vet om hur man ska ta hand om sig och andra. Ju mer man förstår hur samhället fungerar. Jag tror att en medborgare som känner sig införstådd och delaktig också känner ansvar.

Hur kan myndigheterna få medborgarna att känna sig mer delaktiga då? Ett sätt är att ge mer insyn. Visa hur kvarnarna mal. Visa att de som jobbar på myndigheterna också är medborgare. Till exempel genom att vara öppna och tydliga i sociala medier med hur man arbetar och fattar beslut. Vi på Krisinformation.se försöker göra det: här på bloggen, på Twitter och på Facebook.

Vad tror du? Vad är det som gör ett samhälle motståndskraftigt? Ska medborgarna lita på att myndigheterna löser alla problem? Behöver myndigheterna vara mer genomskinliga?

/Anna T, red

Annonser

5 thoughts on “Medborgare och motståndskraft

  1. Jo du Anna, jag håller med. MEN tyvärr tror jag inte på det öppna Svenska samhället längre…..
    Vad vill medborgarna? Vad vill politikerna? Det sista är enkelt att svara på, de vill bli omvalda! Hur går de då tillväga undrar man… Jo kanske genom att berätta och LYSSNA eller….. Hmmm, efter att ha följt debatter på sociala medier under några år, både politiska och ickepolitiska privata så står det klart att det inte sker någon kommunikation mellan oss vanliga dödliga och våra folkvalda politiker.

    Vad vi medborgare vill, jätteenkelt! Vi vill bli hörda och känna att vi är MED och har något att SÄGA.
    Så ett starkt samhälle kommer av gemenskap, kommunikation, förtroende och medbestämmande.

    Nu har jag svarat på din fråga, och citerar djungelboken: ‘hoppas du har förstått’ 😉 och kanske du som debattör och redaktör kan få DIN stämma hörd.

    Tack för ordet,

    Mårten

  2. Medborgare ÄR ett fint ord. Att tala om medborgarna som kunder – vilket är så populärt i offentlig verksamhet – bidrar inte till öppenhet och förtroende.

  3. Hej Mårten, tack för din kommentar. Jag håller med dig helt om att medborgare vill, och måste, bli hörda. Men jag kanske är lite mer optimistisk om att det finns åtminstone fröet till kommunikation! Sociala medier är en fantastisk chans för både medborgare och myndigheter att få igång en dialog. Även om det kanske kommer att ta lite tid. /Anna, red

  4. Ping: Crowdsourcing: när många löser problem tillsammans | Krisinformation.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s